PÅ lördagar stängs stan igen tidigare än vanligt, så runt 4-5 var alla affärerna closed!.. Och jag tog bussen till Mölnlycke där min kusin bor. Inne i bussen låg mina grejjer huller om buller, alla väskorna o den stora buren o allt.. ohh!..

Min kusins make Kak Sarkawt cyklade för att möta upp mig. Det var jätte trevligt att äntligen ses igen. Vi hade ju trots allt inte setts sen deras bröllop. O nu skulle han bli pappa! På väg hem stannade vi förbi en livmedelsaffär för att köpa kattsand. Ägaren var kurd. Och han kände Kak Sarkawt. Han frågade vem jag var. Jag sa att jag var från Uppsala. Då frågade han mig var min bror hållit hus. haha ja, han kände min bror också tydligen.. Jag talade om att han var på annat håll just nu. Sen frågade han mig vad jag ville köpa. O precis då tittade katten ut från väskan.

Han var väldigt skojig, och skojade om vad kurderna i Kurdistan skulle tänka om dom visste om att här borta i väst är det en alldeles normal företeelse att betala 35 kr för kattsand, för att en katt ska få bajsa i ditt hus..hahahhaha. - Ja, man önskar allt att man var en katt, dom lever verkligen livet!, sa han. Väl hemma hos min kusin hade katten inga andra konkurrenter, hmm jaa, förutom en GULDFISK!