I förra veckan åkte jag till Göteborg. Skulle hälsa på min kusin som är höggravid. Och gissa vem som fick följa med dit? Jo Quentin (katten)... Han va såå duktig! Under hela resan låg han snällt i mitt knä o antingen kollade ut genom fönstret eller sov..

Brorsan åkte ju också ner till GBG, men eftersom att vi beställde biljett vid två olika tillfällen skulle vi inte ens åka bredvid varann, inte ens i samma vagn, o inte samma tåg, eller tid.. Jag fick ta tåget 07:50! O han en timme efter. Eftersom att jag har väldigt svårsvåra problem att vakna om morgonen så bestämde jag mig för att inte ens sova, PÅ HELA NATTEN!

Mamma ville prompt möta mig innan tåget skulle avgå, såå tidigt.. Så hon kom och hämtade mig med katt, väskor o hela köret.. Vi parkerade nära stationen o sen gick vi och satte oss på perrongen. Mamma var jätte ledsen. Hon blev känslosam. O så kramade hon mig, länge länge.. Och det var så märkligt, för jag blev också jätte ledsen.. Sen började jag skratta.. Jag sa till mamma " du vet väl att vi kmr ses igen om några dagar va?"

Väl framme i Göteborg mötte min farbrors ex-flickvän upp mig, Sara. Min bror satt som sagt på tåget som skulle anlända en timma efter min. Så vi satte oss på ett Café inne på stationen. När brorsan kom tåg vi bussen till Redbergsplatsen. O sen började HELVETET! Sara har ju nämligen två stora, feta katter hemma. Ja, där orkade vi övernatta en enda natt.